Jag vet inte var jag ska börja, sedan jag fick reda på att Wille omkommit i en skoter olycka vid 11 tiden idag på förmiddagen så har jag vägrat tro att det är sant. Martin(Willes bror) ringde min bror och sa att det kunde vara Wille som varit med i olyckan, en halvtimme senare ringer Petter(min bror) och meddelar att William Borg är död. Jag blev helt kall  i hela kroppen och chocken var total. Morsan frågar vad har hänt? jag svarar William Borg är död, morsan börjar gråta och jag är mest chockad. Jag vandrade runt i huset tänkte det kan inte vara sant. Telefonen ringde hela tiden och folk undrade om det var sant och även om jag inte ville tro det så var det ju sant. Har jag förlorat en nära vän, arbetskamrat och lagkamrat? känslorna kom och gick, jag var mest i chocktillstånd som förvandlades till sorg emmellanåt. Jag kunde se Hellner gå förbi Northug i mördarbacken och känna glädje medans jag 10 sekunder senare gråter.
Vi ställde in dagens träning och hade en minnesstund med laget på marielundskolan som prästen Kimmo Sulila höll i.
Det var tyst vi var chockade. Vi tände ljus och dem som kunde eller hade ork pratade med Kimmo.
Vi bestämde oss för att träna ändå då många ville springa av sig och tänka på lite annat medans vissa kollade på vid sidan av, därefter åkte hela laget till olycksplatsen och tände ljus. Idag har jag varit med om den jobbigaste dagen på mina 27 år. Jag har förlorat anhöriga och visst har det varit tungt men då visste man att det var dags om ni förstår. Willes död kom bara så plötsligt herregud han var ju bara 22 år ung, när han skulle in i sina bästa år så slutade dagarna gå. Saknaden du lämnar efter dig kommer vara otroligt stor och sorgeprocessen kommer vara olidligt lång för oss i laget, dina närmaste vänner, släkt och familj. Hurdan var Wille som person? han var en en söt grabb som många gillade och hade lätt för att få vänner. William hann även resa mkt trots sina unga år. Var det nån som sa att jag ska åka dit, vips så var Wille också med på resan. Han hade aldrig nån flickvän vad jag vet men nog hade han brudar alltid. Kommer ihåg en rolig grej han sa till mig.
Det var när vi pratade familjer så frågade han om jag inte ska ha barn snart? jag svarade, kanske när jag är 30, då sa han att jag skaffar familj när jag har en lön på 30 000 kr!! Wille var lagkapten i vårat lag och var en duktig vänsterback med sin vänsterfot som sitt främsta vapen. Tillslaget han hade i den foten skapade många målchanser och med sitt ledarskap på plan var han oerhört viktig för laget. Fan vad jag och laget kommer sakna dig William. Det finns så mkt mer att säga men dem som känner, kände honom vet! Kommer kännas tomt att gå till jobbet imorgon, William skulle ha jobbat 06-14 När jag och Robin som börjar kl 14 ska byta av Wille så är han ju inte där. Sänder även en jättekram till Willes familj Lisbeth, Anders, Martin och Hanna våra tankar går till er! R.I.P William, U NEVER WALK ALONE! /M.M

Jag, Joel Waara såg verkligen upp till William. Han var ett praktexemplar för hur en ledare ska vara. Behandlade alla lika, gnällde eller klagade aldrig på sina lagkamrater utan peppade och hyllade endast, jag har aldrig mött en människa med lika god attityd som Wille. William hade ett stort HFF-hjärta och älskade verkligen sitt lag och sina lagkamrater. Wille var alltid först att påpeka ifall vi spelade dåligt eller bra och han var så fruktansvärt bra på att tända laget med sitt pepp-talk.

Jag som är en av de yngre spelarna i laget såg verkligen upp till Wille och försökte alltid lära mig av honom, han var verkligen ett riktigt föredöme och tog väl hand om oss yngre som var relativt nya i laget. Man kände verkligen att han brydde sig om en. Han var en så snäll människa rakt igenom.

När jag nåddes av det så tragiska beskedet om att Wille gått bort befann jag mig faktiskt på Gränsvallen, vårt andra hem. Min första reaktion var att jag trodde att det inte var sant, det kändes för overkligt, varför skulle något sådant här hända någon i min närhet? När jag förstod att uppgifterna stämde så blev jag så ofattbart mållös, tårarna kom och det kändes som att allting stannade upp, bandymatchen jag var på väg att bevittna blev helt plötsligt så fruktansvärt betydelselös. Jag stod där hela matchen, tårarna rann och jag kunde inte fokusera på matchen alls utan tänkte bara på det ofattbara och overkliga som hänt. Det kändes som att allt innehåll i mitt liv helt plötsligt blev betydelselöst. På kvällen samlades vi med laget och övriga HFFare för att ha en minnesstund tillsammans, det kändes direkt lite bättre när man fick bearbeta sorgen tillsammans med sina lagkamrater. Vi valde även att genomföra det träningspass som först ställdes in, vi kom överens om att vi behövde försöka få tankarna på annat håll.

Efter träningen så åkte vi, hela laget gemensamt till Seskarö och platsen där olyckan inträffade. Väl på plats så upplevde jag nog den konstigaste känslan jag någonsin känt. Sådan fruktansvärd tomhet blandat med djup sorg och även ilska, det kändes så fruktansvärt hemskt att stå vid olycksplatsen och försöka förstå, tankarna skenade iväg och det spelades upp hundratals scenarion i huvudet om hur olyckan gått till.

Jag skriver denna hyllning till Wille för att alla ska förstå vilken genomsnäll människa vi har förlorat. Det är så ofattbart och orättvist att den snällaste människan på jorden helt plötsligt rycks ifrån oss. Jag vet att Wille alltid kommer finnas med oss och han kommer le uppe i himmelen varenda gång vi spelar match, vi vet att Wille var lycklig över att tillsammans med laget avancera till division 3, och vi vet att han helst av allt hade velat vara med och bidra till fortsatta framgångar för laget.

Vila i frid William, alltid saknad, aldrig glömd! <3

/JW #18